Inspiration!

Jag följer ganska många bloggar om sådant som intresserar mig. Det är mest hundbloggar men också lite inredningsbloggar och annat. Jag tycker att det är spännande att få läsa och ta del av andras liv, men det bloggarna ger mig mest är inspiration. När det gäller hundar så är det mest träningsinspiration. Det kan ju vara så att man har fastnat i ett moment eller att man inte riktigt får kläm på något, och då kan det vara guld värt att läsa om andra som också tränar och hur deras tankar går.

Dessutom blir jag inspirerad på så sätt att jag blir sugen på att träna när jag läser om andra som tränar. Man kan få många bra tips genom bloggar, och så lär man ju också känna varandra genom bloggarna när man kommenterar och diskuterar. Rätt som det är hamnar man på samma tävling eller något och då känner man igen varandra och får träffas på riktigt. Det är väldigt kul! Jag följer bland annat Linn Hammarös blogg där hon bloggar om livet med schäfern Mölle, och vi träffades faktiskt på en hundmässa för ett tag sedan. Hundvärlden är bra liten ändå!

Linn och jag har ett liknande tänk när det gäller hundar och hundträning, så vi fann varandra direkt skulle man kunna säga. Hon är också aktiv med sin hund och hon är en härlig tjej med bägge fötterna på jorden. Det är så kul att man kan skaffa sig vänner och bekantskaper över hela Sverige (och världen för den delen) när man delar ett intresse!

Det är skillnad på lydnad och lydnad

Sirpa väntar fint på belöning

Sirpa väntar fint på belöning

Jag och Sirpa tränar och tävlar i lydnad. Tävlingslydnaden går enkelt förklarat ut på att hunden ska följa förarens kommandon genom olika moment, till exempel gå fot, stanna kvar, apport, och så vidare. Den typen av lydnad som man gör på tränings- och tävlingsplanen kan visserligen vara en hjälp i vardagen, men det är också väldigt viktigt att man har en fungerande vardagslydnad.

Vi kan ta koppelgående som exempel. En hund som tränar lydnad kanske har ett perfekt fotgående på planen, men utanför planen kan den dra som en tok i kopplet. Att gå fot så som man gör i tävlingslydnaden under en hel promenad fungerar inte, så man måste helt enkelt lära sin hund att inte dra i kopplet – något som kan vara lättare sagt än gjort i vissa fall.

På samma sätt kan en hund som gladeligen hämtar och lämnar av en apportbock på träningen vägra att släppa något smaskigt som den har hittat i skogen. Och eftersom det är i vardagen som man har mest behov av att hunden ska lyssna så gäller det alltså att lägga väldigt mycket krut på att få en god vardagslydnad.

Om man försöker använda sig av tävlingslydnad i vardagen börjar man i fel ände. Har man istället en bra vardagslydnad och kan styra sin hund utanför planen så får man mycket gratis när det kommer till att lära hunden tävlingslydnadsmomenten. Att lära sin hund hur man uppför sig är med andra ord mycket viktigare än att den presterar bra på träning och tävling!

Premiär för bloggen

Välkommen till min nya blogg! Jag heter Elina och här kommer jag att blogga om livet och vardagen med min hund Sirpa. Sirpa är en dalmatiner som i skrivande stund är fyra år gammal. Hon är en riktig talang när det gäller spår och hon är också duktig i lydnad. Lydnad har vi tävlat en del i och är nu uppflyttade till lydnadsklass 3. Agility tränar vi lite för skojs skull. Ingen av oss är så värst bra på det (speciellt inte jag som ibland har koordinationsförmåga som en flodhäst verkar det som), men det är en rolig avkoppling!

Den här bloggen kommer alltså att handla om livet som hundägare och om andra hundrelaterade ämnen, men också lite om mig själv och om icke-hundiga saker som jag vill dela med mig av. Jag hoppas att det blir en intressant och rolig blogg. Ni får gärna kommentera, ställa frågor eller tipsa mig om saker!